Snart dags att ga hem igen, till mina grabbar. De mar inte sa jatte bra just nu, de har dragit pa sig en forkylning bada tva. Det ar nog ganska bra att jag kommer att vara hemma med Alex nasta vecka. Stackars David far val ge sig ut i kylan som vanligt dock. Alex ar foresten en aldeles ovanligt smart grabb, men det visste val alla mina lasare redan (Hej mamma, Hej Svagerskan). Vi har lekt titt-ut tillsammans ratt mycket pa senaste tiden, och det ar det mest spannande han kan tanka sig, men i gar hade han borjat leka det med David aldeles av sig sjalv, han borjade gomma sig bakom sin troja och titta ut igen, jag blev nastan tar ogd av stolthet nar David berattade for mig. Tja, kanske man lider lite av overdriven moders stolthet, men jag tror man blir lite konstig. Jag har annars inte sa mycket att orda om just nu, och klockan ar nu fem i sex, sa jag far val borja samla i hop mig igen, man vill ju inte vara kvar har senare an man behover.